Nutritionsbedömning

Nutritionsbedömning som rutin på Kolorektal mottagning (Karolinska Huddinge)

Text baserad på intervju med sjuksköterskorna Seija Karlsson och Liv Andersson. Två sjuksköterskor med lång erfarenhet av omvårdnad vid kolorektalsektionen Gastromottagningen Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge (070926).

Sjuksköterskorna arbetar medresultaten från de första två åren med nutritionsbedömning som rutin. De berättar bakgrunden till sitt intresse för nutrition: Ett av Karolinska sjukhusets mål är att alla patienter ska vara nutritionsbedömda inom 24 timmar efter inskrivning på vårdavdelning.

Det är känt att dåligt nutritionsstatus påverkar det kirurgiska resultatet. Fler komplikationer i form av försämrad sårläkning och infektioner uppstår om patienten är malnutrierad och katabol. Vårdtiderna är korta och patienter som ska genomgå kolorektal kirurgi kommer att ha en tämligen lång utredningstid, de ska eventuellt strålas under lång tid före operationen. Om nutritionsutredningen startar först vid inskrivningsmottagningen eller vid inläggning på avdelning förloras dyrbara möjligheter att hjälpa patienterna i tid.

Sjuksköterskorna Liv och Seija granskade sin verksamhet. De fann att de saknade en rutin för att identifieranutritionsproblem i det dagliga arbetet med patienterna på kolorektalsektionen. Insatserna som utfördes blev mest sporadiska. Sjuksköterskorna delade ut kosttillskott och därefter fick de patienter som hade stora, uppenbara problem kontakt med dietist. Det fanns inte heller någon rutin i läkargruppen för detta.

Sjuksköterskorna har nu sedan ett par år tillbaka infört en rutin som de använder i omvårdnadsarbetet med alla sina patienter: Omedelbart när sköterskorna träffar patienten, påbörjas informationen, och längd och vikt kontrolleras. Det är praktiska handfasta moment som de flesta patienter klarar bra trots att de befinner sig i en pressad och stressad situation. Man frågar inte om längden utan kontrollerar den. De flesta tror sig vara längre än vad de är. Patienten vägs med innekläder på och utan skor.

Patienten får besvara ett frågeformulär gällande bl.a. ätproblem och aktiveringsgrad. Det är Frågeformuläret SGA. Endast frågedelen som vänder sig till patienten används. Patienten får sitta ned i väntan på läkaren för att besvara frågorna. Sjuksköterskan kan hjälpa patienten att läsa och gå igenom frågorna före eller efter läkarbesöket.

Exempel på frågor:

För ett år sedan vägde jag … kg

För 6 månader sedan vägde jag… kg

Dessutom finns frågor gällande hur mycket man äter, om det finns ätproblem och i så fall av vilken art, och fråga om aktivitetsgrad den senaste månaden.

Detta sker före läkarbesöket, ofta samma dag som patienten ska få sitt cancerbesked eller besked om misstänkt cancer. Sjuksköterskorna på Kolorektalsektionen har sedan tidigare en rutin att de alltid kontaktar dessa patienter personligen inför besöket. Alla patienter rekommenderas att ta med en närstående. Efter ett cancerbesked sitter alltid sjuksköterskan ned med patienten för att ge stöd och information. Därför var det inte svårt att lägga till den nya rutinen. Patienterna verkar uppleva det positivt att tala om dessa frågor. Det är ett konkret problem som patienten kan påverka själv till viss del och som är viktigt för hans hälsa.

På Gastromottagningen och den kolorektala vårdavdelningen arbetar personalen enligt Orems egenvårdsteori. Vikt läggs vid att göra patienten delaktig och att hjälpa honom att ta kontroll över sin egen situation. Patienten får information om varför det är så betydelsefullt att han håller vikten inför operation och detta gäller även patienter med övervikt och fetma.

Många patienter välkomnar en viktnedgång. Det finns en pedagogisk uppgift för sjuksköterskorna att klargöra för patienten att i samband med cancerbehandling och operation behövs extra energi. Ett ökat och förbättrat samarbete med patienten har utvecklats. Patienten får kunskap om hur viktigt det är att stoppa viktnedgången och att ett gott näringsstatus minskar risken för komplikationer. Med ökad kunskap hos patienten ökas förståelsen för det han själv kan åstadkomma. Viktigt att tänka på är att även de överviktiga kan vara malnutrierade och här räcker inte en BMI bedömning. Frivillig viktnedgång och ofrivillig viktnedgång måste särskiljas.

Numera utförs Nutritionsbedömning på alla kolorektalpatienter på mottagningen. Kunskapen har ökat. Det sker en mer nyanserad diskussion med patienten som är delaktig i att ta ställning till om han tror sig klara sin nutrition med hjälp av sin ökade kunskap samt energirik kost.Om det räcker med ändring till energirik kost så är det bäst, riktig mat är ändå det som är mest naturligt. Informationsbroschyr ges till patienten om vad som är energirik kost.

Sjuksköterskorna delar ut en provpåse med olika näringsdrycker i de fall där de tillsammans med patienten bedömer att det behövs. Dietisten kontaktas och hon kommer att höra av sig till patienten inom några dagar för att förskriva den eller de produkter som patienten väljer ut.

Det är viktigt att fånga dessa problem så tidigt som möjligt i öppenvården. På frågan om vilka råd Liv och Seija vill ge kollegor i landet svarar de: Gör en nutritionsbedömning första gången du träffar patienten! Patienterna upplever det oftast positivt att tala om detta men var varsam så att du inte skuldbelägger någon som inte kan äta. Upprätta god kontakt med dietisten eftersom ett gott samarbete med dietist och arbete i team är en förutsättning för att erhålla goda resultat i arbetet.

Senast uppdaterad 2007-09-26