Ileostomi
IleostomiEn stomi innebär att man operativt ändrat tarmens naturliga tömningväg och tarmen förs ut genom en konstgjord öppning i bukväggen. Om det är tunntarmens nedre del, ileum, som läggs fram som en stomi kallas den ileostomi. Tarmen sys fast i de olika skikten i bukväggen och everteras = vrängs ut och in, och sys fast på huden. Det man ser utanför kroppen är alltså tarmens insida. Stomin är okänslig för smärta och värme, och innehåller många blodkärl. Därför kan den lätt blöda vid hantering. Avföring och gaser töms ur tarmen utan viljans kontroll. Stomin kan vara permanent eller tillfällig. Tarminnehållet som kommer ur tunntarmen är starkt frätande om det kommer i kontakt med huden.
Konventionell ileostomi
Inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös colit och Mb Crohn, och även familjär adenomatös polypos och strålskador kan vara orsaken till att en ileostomi anläggs. Tarmen delas vid tunntarmens nedre del, tjocktarm och ibland rektum/anus avlägsnas. Ileum leds ut bukväggen på tidigare utmärkt ställe på huden. Om rektum/anus kan sparas tillsluts den och får ligga kvar i buken. Ileum dras ut c:a 6 cm och vrängs ut och in så ”knoppen” blir c:a 3 cm lång.
Loopileostomi
Om stomin anläggs för att t.ex. skydda en anastomos längre ner i tarmen, lyfts ileum ut genom bukväggen utan att helt delas och en loopileostomi konstrueras. Det finns olika sätt att göra en loopileostomi men oftast roteras tarmen så den stomiöppning där det kommer ut avföring sitter i nederdelen och är 2-3 cm lång. Den ”tysta” stomiöppningen placeras i hudplanet i överdelen. En del kirurger ”hänger upp” stomin på en stav som tas bort efter några dagar men oftast används inte stav alls.Denna stomi kan senare läggas tillbaka in i buken.
Bäckenreservoar
I de fall där enbart anus kan sparas är det vanligt att man ersätter rektum med en bäckenreservoar. Tunntarmen läggs dubbel, klipps upp och sys ihop i sidorna. Reservoaren kopplas sedan till analkanalen. En avlastande loopileostomi anläggs för att skydda sömmarna den första tiden.
Reservoar enligt Kock
Kockreservoaren är en kontinent stomi som också konstrueras av tunntarmen och mynnar på huden med en stomi i hudnivå. Reservoaren töms med en kateter och håller tätt dessemellan. Denna metod används inte lika ofta idag pga komplikationer som nippelglidning (stomin blir otät) och inflammationer i reservoaren.
Bandagering
Endels eller tvådelsbandage kan användas. Om tvådelsbandage används är det vanligt att byta plattan 2-3 gånger per vecka.Det är viktigt att hålet anpassats till stomins storlek och ofta används något tätningsmedel som ringar eller pasta. Eftersom tarminnehållet är gröt-vällingkonsistens är det naturligt att använda tömbar påse. Påsen får bara fyllas till en tredjedel innan den töms, annars finns risk att tyngden av påsen gör att hela bandaget lossar från huden. Påsen byts varannan dag och vid behov.
Om filtret fungerar sämre efter någon dag kan det vara bra att byta påsen dagligen. Naturligtvis finns många olika rutiner för hur ofta plattor och påsar byts. En ledning till att kontrollera hur ofta plattan ska bytas är att se på baksidan av bandaget när man byter och notera hur den ser ut. Om plattan är mycket upplöst kan det vara idé att byta oftare.
Många använder endelsbandage och det byts ungefär varannan dag. Även här är det viktigt med rätt hålstorlek och ev. tätning.
Referenser:
Persson E, Berndtsson I, Carlsson E (2008), Stomi- och tarmopererad – ett helhetsperspektiv, Studentlitteratur
Coloplast AB, (2006), Stomiakademin -Lärobok
http://www.1177.se
Ewa Törnblom, Ljungby,2009-05-14