Parastomalt bråck

Fakta

Efter en stomioperation finns risken att ett bråck utvecklas i anslutning till stomin. Orsaken är en försvagning av bukväggen och bråcket ses som en utbuktning runt stomin. Bråcket kan utvidgas och bli stort och kan innehålla både tarmslyngor och oment. Riskgrupper är överviktiga, äldre och kvinnor. Bråck är vanligast hos kolostomiopererade. Det finns i litteraturen olika uppgifter om hur vanligt förekommande det är, incidensen varierar mellan 5-50 procent. Risk för inklämning tycks vara relativt liten.

Problem

På grund av att avföring samlas i bråcket kan tryckkänsla och smärta upplevas vid tömning, som kan bli plötslig och med varierande konsistens. Vid irrigation (regelbunden tarmsköljning) kan det vara svårt att få in vattnet och även att få ut avföringen. Det förändrade utseendet kan störa personens uppfattning om kroppsbilden och kan ge känslomässiga reaktioner. Det uppstår ofta även bandageringsproblem som kan vara svåra att lösa.

Behandling

Det är endast kirurgiskt som man kan eliminera bråcket och ofta med att flytta stomin till andra sidan, men recidivrisken är stor. Då det är ett riskfyllt ingrepp på sköra patienter väljer man ofta i stället att prova ut en bråckgördel som kan hålla bråcket på plats och ge stöd.

Förebyggande

Det är viktigt att stomin anläggs genom rektusmuskeln och att det inte görs ett för stort hål genom muskeln och fascian. Att operera in ett nät vid bråckplastik eller redan vid stomioperationen är ett sätt att försöka minska uppkomsten av parastomala bråck. Man bör även informera den stomiopererade att det inte är lämpligt att belasta bukmusklerna med tunga lyft eller andra övningar en tid efter operationen (6-8 veckor).